And so it is the shorter story, no love no glory, no hero in her sky

Jag har haft det mysigt med Carro hela förmiddagen, pratat, ätit, målat naglar och sett film. Och konstaterat att livet inte är det minsta rättvist. Fast det kanske inte var någon större nyhet? Ibland känns det bara som att hjärnan ska sprängas i tvåtusenbitar, för att man försöker förstå vad det är man gör för fel. Och även om man hittar felen så lyckas man ändå aldrig göra rätt, och det gör mig galen.
Ikväll vet jag inte vad som händer, bara att jag ska träffa Sanna och Linnea, och då brukar det bli bra.
Nu är det bara sex dagar kvar tills det bär av till Schweiz, och jag är nervös. Jag är så fruktansvärt flygrädd, lite pinsamt faktiskt. Men förhoppningsvis är den här resan vad jag behöver, så det blir nog bra. Nu ska hästarna fixas. tjadå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0