idateresiaivarsson

Jag insåg inte förens igår hur mycket jag saknat mina vänner under min resa. Fick världens känslovåg vid ett tillfälle och visste inte vad jag skulle säga,så jag satt tyst i säkert en halvtimme. Att jag har så underbara vänner som jag faktiskt har är helt otroligt, och dem ska bara veta hur mycket jag uppskattar dem! Ärligt talat så vet jag faksiskt inte vad jag skulle göra utan dem. Ni är bäst!
Igår var det kräftskiva som var trevlig, dock kanske det inte var så smart att delta med tanke på min förkyldning. Rösten försvann nästintill helt när jag vaknade imorse och jag har aldrig kämpat så mycket med att sitta och hålla käften och inte säga vad som faller mig in, ni skulle bara veta hur svårt det är! Jag älskar att prata men så fort jag öppnade munnen så svek rösten direkt och jag lät som dem värsta av målbrottskillar. Så jag höll tyst, för det mesta. Nu hoppas jag att rösten hinner fixa sig tills imorgon då det är jobb och sedan grillning som gäller. Därför ska jag försöka gå och sova snart. Men innan dess blir det duschen, bye!